Verksamhetsledare inom friidrotten?

För tillfället pågår livliga diskussioner i Finland om hur man skall få ny fart på den finska friidrotten. Man bör förnya sitt sätt att arbete på och göra friidrotten mer synlig,  bl.a genom att utnyttja möjligheterna som finns inom sociala medier. Med ökad synlighet så kommer även intresset att öka. Inom den åländska friidrotten har vi ofta problem med detta eftersom nästan allt arbete görs på frivillig basis. Man gör då enbart det som behövs för stunden (drar träningar eller ställer upp som funktionär). Den långsiktiga planeringen och reklamen för friidrott blir oftast ogjort. Inom SUL har man diskuterat att föreningar borde anställa personal. Detta anser jag att är något man absolut borde tänka på inom den åländska friidrotten. Dagens system med att ha en gemensamt anställd kanslist inom skidning, simning, cykling, orientering och friidrott fungerar inte. De gemensamma intressena är för få. Friidrotten borde absolut ha en egen verksamhetsledare som skall jobba för att utveckla friidrotten på Åland. Verksamhetsledaren skall dra riktlinjer för hur utvecklingen skall ske på sikt, göra reklam för friidrotten (tex i skolorna), se till att det finns tränare och även själv dra träningar. Om man bara vill så hittar man både pengar och lämplig person. Detta bör vara en av styrelsens huvudmål att ordna inom kort. En stor del av de uppgifter som en kanslist skall göra (anmälningar, resultathantering, statistik, budget, ekonomi, tävlingsplanering mm) sköts idag till stor del på frivillig basis. 

Även om man skulle lyckas få in fler ungdomar i friidrotten så gäller det även att ha en verksamhet som de vill vara kvar i. Man har alltid inom friidrotten betonat hur viktigt det är att träna mångsidigt, vilket också är sant. Men man bör samtidigt komma ihåg att det finns många som kanske endast “brinner” för en specifik gren och då skall de också få möjlighet att träna den mer än annat. Annars tappar de intresset och försvinner. Detta kan vara svårt att erbjuda om det finns få tränare och stora grupper. Även om det är viktigt med gruppträningar (speciellt i de yngre åldrarna) så bör man samtidigt inse att i princip all friidrott består av individuella grenar där man sist och slutligen är ensam i sin prestation. Med detta menar jag att det även måste finnas tid och möjlighet för idrottare att kunna utöva sin idrott i “lugn och ro” med möjlighet att tillsammans med tränaren analysera och diskutera. Detta är ett inslag som blir viktigare och bör öka i takt med att idrottaren blir äldre och satsar mer på sin idrott. Detta kräver då naturligtvis mera tränarresusrer. 

Inom SFI har vi diskuterat mycket om hur vi borde utveckla friidrotten. Vi kom fram till att det måste finnas ett forum för idrottarna att framföra sina åsikter. Deras åsikter är viktiga för att kunna utvecla friidrotten. Därför bildades ungdomsrådet, där vi nu har Lucas Mattsson som vår representant. Inom SUL så har de aktiva två representanter (i fullmäktige) som skall kunna framföra idrottranas åsikter. På senaste fullmäktigemöte så meddealde Hannu Hämäläinen att idrottarna inte är nöjda med SUL:s träningsverksamhet. Enligt honom finns inget långsiktigt träningssystem utan endast träningsläger. Detta är mycket sant och vi upplevde det när Simon blev kallad på läger 2013 efter en lyckad säsong. Då var Simon intressant. Den huvudansvarige för träningsverksamheten sade inledningvis att “ni är utvalda eftersom vi tror på er…”. Följande sommar var Simon skadad och föll därmed bort från träning inom SUL:s ramar. Om man nu verkligen trodde på Simon så borde man ha gjort en uppföljning på honom, vad hände och vad gjordes. På detta vis skulle man inom SUL kunnat ha skaffat sig erfarenheter om hur skador uppstår och vad man kan göra dels för att förhindra att de uppstår och dels få erfarenheter från behandling. Erfarenheter måste ju vara det bästa sättet att lyckas förbättra och utveckla. Men inga frågor och inget intresse. Det borde inom SUL upprättas en kunskapsdatabas där man samlar all möjlig information kring skador/sjukdomar/symptom och olika typer av behandlingar samt deras beprövade effekt. När man får problem så skulle man då lätt kunna få fram erfarenheter och snabbt veta hur man bäst skall gå vidare. Hannu Hämäläinen har alltså rätt, SUL har endast tillfälliga träningsläger och inget långsiktigt träningssystem.  

/ChJ

 

 

Det här inlägget postades i Apropå. Bokmärk permalänken.